Fredag 2018-01-26

Fick problem med bredbandet idag och var tvungen att ringa supporten. Den vanliga supporten hade jag gett upp då jag aldrig någonsin fått hjälp och hade nu hittat en firma som hette universalsupporten. Det lät ju i alla fall förhoppningsfullt så jag tänkte chansa den här gången och prova.

Telefonnumret verkade ju enkelt och bra: 020-112112 så jag slog numret och möttes såklart av ett talsvar;

om du vill ha hjälp tryck 1 ( varför skulle jag annars ringa?) jag tryckte såklart 1 och nästa steg.

Är du verkligen säker på att du inte kan klara det själv? Tryck 2 om du behöver hjälp. Tja det verkade ju korkat men jag hade bestämt mig för att prova i alla fall så jag tryckte 2.

Ja, ok då, sa rösten i telefonen. Verkade obehagligt bekant men jag ruskade av mig känslan och väntade på att någon skulle svara på riktigt.

Du är placerad i kö och den beräknade väntetiden är cirka "fräs, sprak, knaster minuter". Om du vill bli uppringd så knappa in ditt telefonnr så ringer vi upp dig när det är din tur om "fräs, sprak, knaster minuter".

Jag hade ju bestämt mig för att vänta så jag stannade på linjen och väntade, och väntade och till slut så svarade en röst i andra änden:

- Hej och välkommen till universalsupporten, vad kan jag hjälpa till med?

Rösten var väldigt lik en annan röst som jag nästan förträngt, men lik förbaskat så var den lik Fredags röst.  Det kunde ju inte vara möjligt tänkte jag men förklarade mitt ärende:

- Jag har lite problem med mitt bredband, det verkar inte koppla upp som det ska.
- Har du ditt kreditkortsnr redo, frågade den obehagliga rösten.
- Ja, jag har det här, vad kostar det förresten?
- 90:- i fast avgift och sen kostar det per minut.
- Hur mycket i minuten, frågade jag, med lite otäck känsla i kroppen.
- 12:-, men det är billigt då vi nästan alltid löser alla problem på cirka 5 minuter.

Ok, då kör vi:
Det verkar som att bredbandet kopplar upp sig men jag kommer inte ut på nätet ändå och det känns lite konstigt sen den stora telefirman var i trakten häromdagen och grävde och grejade.

- Får du alla lampor tända som ska tändas, frågade supportkillen. (102:-)
- Ja, det verkar som att det ser ut som vanligt men ändå kommer jag inte åt exempelvis Google.
- Har du provat att starta om modemet? (114:-)
- Jadå, det var det första jag gjorde, jag har också provat att ringa det stora telebolaget men det hjälpte inte ett dugg.
- Hm, då ska vi göra såhär, om du startar om din dator också så ska du se att det hjälper! (126:-)
- Ok, vänta lite så startar jag om då.
- Jag väntar, sa rösten på andra sidan (138:-)

Det gick en liten stund och till slut hade datorn startat om och jag meddelade detta.

- Bra, kan du prova att starta om modemet också nu efter att du startat om datorn? (174:-)
- Ja, jag startar om nu.
- Säg till när alla lampor lyser som de ska.
- Ok, jag hojtar till och kände nu hur pengarna bara susade iväg till andra änden.
- Din röst låter bekant sa jag, är du någon jag känner?
- Hör du inte det, sa Fredag, det är ju jag din kompis Fredag! Jag startade den här firman för ett halvår sen och du är min första kund.
- Men du kan väl inget om datorer frågade jag, nu lite irriterad.
- Åjo, jag har minsann gått kurser i Kriminalvårdens försorg och jag var faktiskt, om jag får säga det själv, klassens bästa elev! (198:-). Kanske inte just på ren data men jag var väldigt bra på betallösningar i alla fall. Det är väl alltid något va?
- Behöver ha ditt kreditkortsnr förresten och att du har ditt bankid redo nu. Vi är ju uppe i lite pengar nu.
- Det verkade som att nätet hade börjat fungera igen nu så jag tackade motvilligt Fredag och frågade vad det kostade?
- Det här samtalet bjuder jag på uppkopplingsavgiften men tyvärr så måste jag ta betalt för felsökningen. Det blir 640:- plus moms.
- Va, sa jag, du har ju bara bett mig starta om datorn och modemet? Kan det verkligen kosta 640:- plus moms?
- Ja, tyvärr, vi har stora omkostnader som måste täckas och du blev ju hjälpt så vad gnäller du för?
- Ok, dig ringer jag nog inte igen tror jag. Det här blev ju alldeles för dyrt för ingenting.
- Kreditkortsnumret sa Fredag nu med lite mer myndig röst.
- Du vill väl inte att jag ska starta någon firma i ditt garage igen va?
- Nej, för h-e det ska du inte göra sa jag och lät Fredag få de uppgifter han behövde.

Jag hade bestämt mig för att ringa banken på måndag och byta kort för säkerhets skull. Nu när jag visste att det var Fredag som hade mina uppgifter så kunde jag inte vara för säker.

Jag tackade för "hjälpen" och la skyndsamt på luren och tänkte att det var ju bra att han inte var hos mig i alla fall när jag upptäckte att det lyste i garaget.

Tusse i mörkret - mörkrädd tillsammans med husse

Nu skulle det tydligen ut och kollas om vildsvinen var uppe så det blev fickorna fulla av ficklampor, pannlampor osv så det skulle vara så ljust som möjligt. Jag försökte tala om för husse att det inte var någon bra ide eftersom jag är mörkrädd och inte gillar när det är mörkt ute alls.

Husse såg rätt så nöjd ut när han provade alla lampor och det blev ganska otrevligt med allt ljus. Det verkar inte som att han fattar alls att mina ögon är rätt känsliga för ljus så jag såg ingenting på en lång stund när husse ryckte i kopplet och tyckte att vi skulle gå nu.

Jag stretade emot så gott jag kunde och var duktig och kissade direkt utanför dörren så vi kunde gå in igen men det ville tydligen inte husse. Vi skulle gå vidare och trots allt godis som han hade i fickan, jodå mitt luktsinne är det inget fel på, så ville inte jag gå alls utan bara gå in igen och äta godis och sen få lägga mig i soffan. Den där filten som jag hade hittat var verkligen perfekt och när jag lyckats knöla till den lite så blev den ändå bättre.

Nädå, det skulle gås en sväng, du behöver motion muttrade husse och drog mig i kopplet mot den mörka otäcka skogen. Redan efter några meter så tände husse pannlampan och ficklampan med det otäckt starka skenet och lyste upp allt det otäcka därute. Jag hörde minsann hur det både prasslade och fräste därute i mörkret men lomhörda husse hörde minsann ingenting utan bara nöjt och fnissande lät lampan lysa upp. Granar i mörker kan vara rätt så otäcka och bakom dem kan ju vad som helst gömma sig men husse traskade glatt på utan att tänka på sånt.

Framme vid fågeldammen så stannade husse plötsligt och jag hörde ett dånande i marken och vände tvärt på alla tassarna för att gå hem igen. Husse hade hört något - grattis! Framför oss i mörkret såg jag en hel flock med vildsvin komma springande, det var nog dem husse hört men riktningen var rätt så dåligt eftersom han lyste åt helt fel håll. Jag försökte vara lite ihärdig åt andra hållet men som sagt husse är ju lite lomhörd och ville gå åt det hållet som vildsvinen kom ifrån och det ville verkligen inte jag. Har du sett vilka betar de har de där otäcka varelserna? De kan ju hugga ihjäl en på nolltid och i jämförelse med min soffa och filt så är de väldigt otäcka.

Hur jag än stretade och drog så ville husse verkligen inte gå hemåt igen utan försökte locka mig med lite godis. Gott visserligen men det hjälpte inte, jag försökte kränga av mig kopplet så jag kunde springa hem igen men jag hann inte tyvärr. Husse upptäckte vildsvinen när han lyste åt andra hållet och stämde upp ett tjut av både överraskning och skräck och nu minsann skulle det dras i kopplet fast nu hemåt. Nöjt satte jag upp en väldig fart och husse också. Det guppande ljuset från pannlampan hoppade upp och ner och en mer flåsande husse var det länge sen jag hörde.

När vi väl kom hem, äntligen så stod matte på trappan och undrade vad som stod på?

- Det var nog minst 100 fullvuxna vildsvin i skogen sa husse.
- Nu överdriver du nog, sa matte, och log lite sådär överslätande som vanligt.
- Nej, de verkade dessutom på väg att anfalla oss men Tusse räddade oss som vanligt genom att börja springa hemåt och skälla på dem.
- Tusse är en duktig hund sa matte och undrade lite stilla, varför vi skulle ut och ränna i skogen.

Det var precis det jag också undrade, vad skulle vi ut och göra?
Husse fick ju prova sina lampor men det hade han ju kunnat göra ändå och hemma på gården istället. Nästa gång tänker jag inte följa med alls, jag gömmer mig under min favoritfilt istället och låtsas som att jag sover.

Låt bli att gå ut i skogen när det är mörkt i alla fall med min husse!

Hoppas ni har det bra allihop och kramar från mig där jag ligger under filten i soffan igen!

Hälsningar
Tusse

Ett litet paket Marlboro

I tvåtaktsrök och damm

åkte vi till centrum där alla fanns

vi åkte längs gatan fram

kungar på väg ingenstans

I kiosken köpte vi ett litet paket

Marlboro för vi hade sett reklamen

vi körde sen sakta och sket

i att det luktade sommaren

Uppe på en kulle där ljungen grydde

där låg vi sen och tjuvade och rökte

tills hostan anföll och vi nästan spydde

vi levde livet hela tiden men sökte

frågan om vad som kommer sen i livet

vi var vänner och skulle så alltid förbli

men sen kom det som inte var givet

vi sökte varandra men tappade vi

växte upp och parkerade mopederna

försvann till varsitt håll långt borta

blev offer för vuxenlivet och sederna

och tänkte på sommarkvällarna korta

då vi var kungar i mopedernas tjut

mot centrum längs avenyerna

tills ungdomen försvann och tog slut

då levde vi inte och såg inte vyerna

vi sökte varandra i klassträffarnas sken

men vi såg inte varandra nu när

vi växt ifrån och vuxit upp och drömde igen

om kvällar med mopeder och sånt där

men glömskans makt förtärde

den känslan vi hade då

när vi kände ett värde

i vad som fanns däruppe på

kullen med ett litet paket Marlboro

Så klämtar då klockan mot midnatt ren

året som gått är snart till ända liden

vemodigt eller glatt läggs så tiden

till arkivet för andra att begrunda

Det vore rätt korkat

Att skalda om att året snart är dött 

tänk istället på de tankar det fött

För livet går vidare oavsett

för många tar det en ände

och för andra blir det en start

så tänk efter fort så blir det snart

något ni kan göra i framtiden

förändra förbättra, dra lärdomar

ta bort det ni inte vill göra

så får ni så småningom höra

”Vad du ser lycklig ut”

Vad kommer du att göra 2016?

Tusses äventyr: jaktens tjusning

Husse vaknade jättetidigt och petade på mig för att jag skulle vakna. Jag hade ju inte direkt någon lust så jag blängde lite på honom och försökte somna om. Då försökte han skramla med kopplet som han tror att jag tycker om, han har väldigt fel faktiskt. Kopplet tycker jag inte om alls utan det är att gå ut som jag tycker om. Ibland tror jag husse faktiskt är lite korkad när han tror att jag går på vad som helst.

Kopplet, hallå? Vad får honom att tro att jag verkligen vill ha ett snöre runt halsen och sen gå ut med honom för att göra honom glad? Idiot!

I vilket fall som helst så försökte han verkligen att locka med mig ut den här okristligt tidiga morgonen. Fattar han inte att morgonen är den bästa tiden på dagen då man kan sova en liten stund till utan att känna stressen som husse gör, dusch och rakning och sen en snabb kopp kaffe innan han rusar ut genom dörren med den där skyldiga minen som han har.

Nåja, husse försökte verkligen anstränga sig för att locka med mig genom att både locka med kopplet och sen säga de magiska orden; vi ska åka lite bil en stund...

Då reagerade jag och tog motvilligt på mig kopplet, jag ville ju verkligen inte låta honom tro att jag är hur lättköpt som helst så jag kämpade emot lite också. Till slut så var jag utanför dörren och nosade runt lite sådär som han brukar tycka är bra ett tag innan han får den där stirriga blicken och säger åt mig att bli klar någon gång. Då brukar jag bajsa och pinka lite för att göra honom glad och han blir verkligen glad över det där lilla. Knepig typ den där husse.

Nu skulle vi ut och åka bil för att "jaga" som husse kallade det. Jag vet minsann vad det betyder, vi ska åka någonstans långt bort för att träffa andra hundar och sen ska vi springa och hämta fåglar i vattnet som såhär års är alldeles för kallt för att det ska vara skönt. Vad gör man inte för att husse ska bli glad?

Efter mer än en lång tupplur så var vi framme och mycket riktigt så var det massor av hundar och lustiga människor med långa grejer på axlarna som pratade och skrattade med varandra. Nu skulle det minsann "jagas". Jag tyckte inte det såg ut som om någon av dem behövde jaga för att få mat faktiskt. De var ganska feta allihop och det vore nog bättre om de tog en joggingtur med mig istället för att sitta på några pinnar mitt i skogen med sina långa grejer framför ansiktet och hoppas på att få skjuta något. Den här dagen var lite annorlunda som tur var, vi skulle bara "jaga" från stranden där de tydligen hoppades på att det skulle komma några stackars fåglar som de kunde skjuta. Sen trodde de att vi, alla hundarna skulle tycka det var roligt, skulle kasta oss i vattnet för att simma ut och hämta de döda fåglarna. Jätteäckligt är det, de är blodiga och ligger där och flyter alldeles stilla i vattnet. Som jag sagt tidigare så vet jag inte riktigt hur husse tänker ibland när han hittar på saker som vi ska göra. Har han någon gång frågat mig kanske vad jag vill? Nä, det har han inte. Fick jag välja så inte vill jag kasta mig i ett iskallt vatten för att simma ut och hämta en död fågel och sen släpa hem den till husse som då ska försöka se jätteglad ut. Visst får jag en klapp och kommentarer som att: - Duktig hund osv. Störtlöjligt. Husse borde verkligen försöka hitta andra kamrater att leka med. Gärna med några snygga tikar så det blir roligt för mig också.

Att jag sen dessutom inte tycker om när det smäller tycker husse bara är bra att jag tränar på. Pucko, han vet tydligen inte hur känsliga öron vi hundar har, det gör jätteont i mina öron när de skjuter ner de där fåglarna som jag ändå inte vill hämta.

Tydligen var jakten ganska lyckad trots allt, hur många smällar som helst och sen fick de andra hämta fåglarna, alla fyra från sjön. Jag vägrade den här dagen, jag hade äntligen lyckats få min snygglock att sitta som den skulle så jag struntade i att simma helt. Personligen så tycker jag att de kan simma ut och hämta sina fåglar själva. Jag pratade med de andra hundarna och vi hade precis samma uppfattning men de andra tordes inte vägra trots att jag tjatade på dem.

Sen samlades alla hussarna efteråt och berättade vilka bra "skott" de skjutit och hur snyggt de träffat tydligen. Vad de glömde berätta allihop var hur många skott de skjutit som inte ens var i närheten av någon fågel. Det talades det inte om alls. Då hade de haft något att prata om hur länge som helst.

Vi fick i alla fall åka hem sen och det var betydligt roligare att åka åt det hållet. Husse tyckte jag varit duktigt i alla fall så jag fick lite sån där korv i ring på vägen så jag kräktes bara lite på hemvägen. Efteråt så berättade husse om vilken bra dag vi haft för matte som tittade medlidsamt på mig och pekade på min underbart sköna korg och förklarade för husse vilken löjlig sport han höll på med. Sport tänkte jag, det är det verkligen inte, ingen av hussarna rörde sig särskilt mycket alls i sina gröna fåniga kläder med alla möjliga grejer på. Jag tittade på matte och försökte förklara att hon gärna fick vänja av husse med de här tidiga morgnarna och att ge mig korv i ring när vi ska åka bil. Matte såg ut att förstå mig helt och kikade menande på korgen så jag gick och la mig igen och hoppades att morgondagen inte skulle innebära att jag var tvungen att gå upp sådär tidigt igen.

Hoppas ni har en lugn och skön helg! Jag hoppas jag får det också nu när "jakten" är avklarad för i år. Någon mer jakt tänker jag inte åka på. Funderar på om det fungerar att visa tänderna för husse när han har sina fåniga kläder på sig nästa gång?

Hälsningar från Tusse, hjälp mig att hata tidiga morgnar är ni snälla och gör vad ni kan!
Tusse

Fredag 2015-12-04

Det hade varit väldigt lugnt ett längre tag. Jag tror att Fredag hade fått bevista ett särskilt ställe med rutiga fönster och väldigt begränsad rörelsefrihet. Det verkade dock inte bekomma honom särskilt när han bankade på min dörr den här morgonen.

Som vanligt så var det väldigt tidigt när Fredag bankade på och tyckte att jag skulle komma ut en stund för att titta vad han hittat på den här gången.

Lite skräckslaget följde jag honom till grinden, det hade ju gått tillräckligt lång tid för att jag nästan, bara nästan, hade glömt honom och hans hyss. Framme vid grinden pekade han stolt på en skylt vid min brevlåda.

Jag rundade honom för att kunna se vad det stod: "Fredagsmys gratis!"

Vad i h-e menar du med det och varför pekar pilen mot mitt garage?

Garaget hade knappt hämtat sig efter de senaste bravaderna från Fredag. Bowlingbana, däckverkstad och jag vet inte allt han hittat på.

Vadå, sa Fredag, vet inte du hur många människor som inte har råd att ha fredagsmys med chips och På Spåret eller Idol? Det är skitmånga sa han och tittade förnärmat på mitt okunniga ansikte.

Nu har jag fixat både chipsleveranser, små barn som tindrar med ögonen och lustiga franska ostar. Alltihop kommer att levereras varje fredag vid 16, inklusive barnen. Barnen, fnissade han förtjust, fick jag tag på från dagiset därborta sa han och pekade mot en lägre tegelbyggnad där jag visste att det numera var en flyktingförläggning och inte dagis längre. De bara log när jag förklarade vad deras barn skulle vara med om varje fredag i två månader framåt.

Varför bara två månader, frågade jag? Det verkar ju för det första rätt länge för att vara något av dina påhitt men ändå inte så länge att det kan ge några bestående men för dem.

Ha, sa Fredag, det är precis lagom länge för att det skulle gå att sy ihop ett avtal med Migrationsverket och kalla det integrationsverksamhet. Bra betalt fick jag också fortsatte han och flinade brett.

Ok, så du menar att du ska bedriva integrationsverksamhet som går ut på att låta barn sitta i mitt garage medan du och dina kompisar äter franska ostar, chips och dricker öl?

Ja, Fredag tittade nu ytterligt förnärmat på mig när han fortsatte förklara att han minsann hade sett flyktingströmmarna komma till Sverige och kände att han ville göra en insats för att hjälpa till. Att han då fixade gratis öl, chips och ett näve tv-kort glömde han märkligt nog bort att nämna.

Jag frågade lite försynt om han inte tyckte att jag borde ha blivit informerad innan han satte sin lysande plan, ja jag var lite ironisk, jag medger det! Ironi och att tolka densamma var nu inte Fredags bästa gren så han körde pekfingret i bröstet på mig, ganska hårt faktiskt och frågade om inte jag kände ett samhällsansvar och ville ta hand om våra nytillkomna gäster i Sverige?

Självklart sa jag, jag vill gärna ta hand om alla men måste de vara i mitt garage?
Ditt garage står ju ändå tomt varenda fredag så varför inte?

Jag försökte en gång till, borde inte jag ha blivit informerad först? Du kunde ju ha frågat i alla fall?

Vadå frågat, sa Fredag, jag tyckte frågan var så självklar att jag inte tyckte jag behövde fråga. Du kan behöva göra en insats du också sa han och körde pekfingret i min mage den här gången. Det gjorde faktiskt ganska ont.

Har du några öl förresten, frågade han, jag behöver köra ett genrep ikväll sa han och pekade på en skara barn som kom gående längs gatan. Barnen såg märkligt nog ut som grannarnas barn allihop och jag frågade lite försynt om de var från förläggningen eller om han hittat dem någon annanstans?

De där sa Fredag och svepte ut med armen på ett ganska typiskt Fredagsvis och sa att det där var barn som han "hittat" på gatan och fick med sig under förevändning att de skulle få se hur mitt garage såg ut på insidan. Grannarna hade troligen berättat hur mycket tok som hittats på i mitt garage så jag insåg att det nog inte var svårt att få med sig ungarna.

Hade du någon öl? sa Fredag och smet in i garaget med ungarna. På vägen in och medan garageporten stängdes så skrek han att ikväll kommer de riktiga ungarna!

Jag smet in i huset igen och låste dörren ganska noga och drog ner persiennerna. Som tur var så var inte garaget ihopbyggt med huset så jag hoppades få slippa höra något därifrån.

Den senaste tiden utan Fredag så hade mina flyttplaner ebbat ut och hade snarare blivit en sorts trivsel hemma i lugn och ro men nu åkte datorn och Hemnet fram igen...

Kalles tåg

Kalle var överlycklig, i present hade han fått två lok och 4 vagnar att leka med. Bästa märket såklart, Märklin och i rätt skala. Nu hade Kalle bara ett litet problem och det var att han inte ägde några spår själv utan var helt utelämnad till att få låna Olles spår. Olle var Kalles äldre bror och kanske inte så noga med skicket på rälsen längre. Det var länge sen han lekt med sina spår och de lok och vagnar han tidigare ägt var sedan länge försvunna i diverse flyttar i yngre år. Olle tyckte dock att Kalle gärna fick leka med hans räls och lånade glatt ut dem med förmaningen att han fick hålla koll på dem själv.

Kalle blev naturligtvis glad och började bygga den ena spårparken efter den andra men blev tyvärr lite missnöjd då en del spår var lite krokiga och andra var rostiga. Kalle försökte få Olle att reparera de räls som inte fungerade men Olle hade lite svårt att både få tid till det och få råd att fixa till dem så han lät Olle få lite Svinto att putsa rälsen med. Kalle hade också fått låna den transformator som Olle till sluta hade hittat i en låda på vinden. Med samma förmaningar om att han fick klara sig själv så lät han Kalle använda transformatorn också.

Kalle var både glad och missnöjd då han försökte köra sina tåg. Ibland spårade de ur för att rälsen var riktigt usla bitvis och ibland så fungerade inte transformator för att katten varit där och tyckte att sladdarna var roliga att leka med och försvann med dessa ut i köket. Naturligtvis så ville inte Olle kännas vid dessa problem heller utan tyckte att det var väl Olles problem nu. Kalle tyckte annorlunda och ville kräva av Olle att han höll sin katt inlåst så det gick att leka med tågen som det var tänkt. Kalle struntade fullkomligt i Olles begäran och förklarade att om han skulle hålla katten inlåst så fick Olle hålla katten med kattmat och andra leksaker så det föll på att Kalle inte tyckte det var hans sak att sköta om Olles katt.

Kalle försökte skapa tidtabeller för att det skulle likna verkligheten så mycket som möjligt och med fiktiva stationer längs rälsen så var tanken att det skulle bli ”på riktigt” men det gick ju inte alls med alla de störningar som blev följden av usel räls och snodda sladdar. Dagarna i ända fick Kalle justera tidtabellerna och fick sitta där i pojkrummet och ropa att tåget till Tokholm var inställt och istället ersatt av leksaksbilar eller bussar. Kalle var inte riktigt nöjd men visste inte riktigt hur han skulle göra för att få fason på eländet.

Så höll det på dag efter dag. Varje dag var den andra lik, var det inte rälsen som inte fungerade så var det katteländet som snodde sladdarna och leken fick ett abrupt slut.

Så hur slutade det hela? Jo Kalle köpte egna räls och en egen hund som fick jaga bort katten när det var tågdags. Nu fungerade plötsligt allting smärtfritt och Olle blev nöjd nu när han slapp problemet med att hålla Kalles räls i ordning och dessutom så slapp Olle problemet med katten som sprang till skogs i samma ögonblick som hunden, en liten ilsken pitbull terrier dök upp i hemmet.

Slutet gott allting gott…